Stenröjning i samband med odling

I Göinge är marken ofta starkt stenbunden, vilket gör, att vi lätt kan förstå de vedermödor, som våra förfäder hade, när de bröt ny mark. Stenröjningen vid uppodlingen av åkermark tillbaka i tiden begränsades till vad man klarade för hand eller med hjälp av hästar eller oxar. Mindre stenar och block samlades i så kallade odlingsrösen. Ofta låg sten blocken så tätt att man endast med svårighet kunde anlägga odlingsbara ytor. Det sägs att introduktionen av slåttermaskinen tog extra lång tid i Göinge på grund av att den krävde ytterligare stenröjning för att vara användbar. Länge var de större stenarna och blocken ett hinder för något så när större sammanhängande åkertegar. Vissa större stenar kunde man gräva ner till större djup, men de kom tillbaka förr eller senare genom uppfrysnig.

Stenrikedomen i marken var och är fortfarande idag ett ständigt problem. Nya stenar och block fryser upp varje år och ställer till problem för lantbrukarna och deras maskiner.
























När stenjätten (stubbrytaren) kom löste sig en del av dessa problem. Det finns tyvärr få bilder, som visar äldre tiders stenröjning för ny åkermark. I boken ”Arvet” av Henning Hamilton finns det en bild, som visar sten vid sten upptagna med stenjätte. Stenarna ligger där i avvaktan på bortforsling.





















Längre fram i tiden använde man stora stenbilar, vilka kunde ta mycket stora block. De större blocken lades på de fina stengärdesgårdarna, vilket kan ge en helt snnorlunda bild av våra stengärdsgårdar.